Tvättstugevisdom

Jag har nyss upplevt följande i tvättstugan: jag ser en tjej som tvättar i stugan bredvid som har en snygg kofta, jag tänker tanken - skall jag säga det till henne ?, nej - jag hejdar mig. Stoppar in tvätt i tumlaren, ser henne igen, och koftan - den är väldigt snygg, svart och extra kvinnlig med en liten volang nertill, ganska lång. ( svart färg, kvinnlig form = nytt för mig att lägga märke till ) Jo, jag säger det till henne - Vilken söt kofta -hon tar ur hörlurar ur öronen - Va sa du - Vilken söt kofta du har! Tack säger hon och sedan kommer det en hel radda snabba ord ur hennes mun om att hon haft den länge, köpt på ditt och datt, att den är nopprig blablabla... ur min mun kommer det utan att jag hinner tänka efter - Du behöver bara säga Tack ! hon tystnar och säger tack igen, stillar sig lite. Jag säger den är fin, syns inte om den har noppror. Lämnar henne sedan med sin tvätt. På väg upp tänker jag - vad var det jag sa egentligen - inte det att koftan var söt utan att jag stoppar henne och säger Du behöver bara säga tack ! Utan att jag hinner reagera . Tvättstugevisdom eller dumdristigt ? Det kändes helt rätt för mig och jag sa det från hjärtat. ♥

Innersta gnistan

Jag behövde kärlek innan jag ens visste vad det var. När jag nu förstår en del om den, behöver jag den ännu mer. Genom att älska mig själv tar jag inte bara hand om mina egna behov, utan lägger också en grund för att älska andra människor. Genom att älska andra lär jag mig att behandla mig själv väl.

Du behöver inte tycka om alla, det räcker att du älskar dom och börjar se bakom fasader av sorg, smärta, beroende, ilska eller vad det nu kan vara som ger sig till känna på utsidan. På insidan, innerst inne finns en gnista väl värd att se och älska. Den kanske knappt syns, men den finns där och när du kan börja se den och älska den så börjar den att gro. Ge näring till det friska i dig och andra. Det vi fokuserar på tenderar nämligen att växa.

Ta hand om dig och dina kära i helgen, på det sätt ditt hjärta vill visa dig.

Morgonsamling på fönsterbrädan

Kvällspromenad

Igår gick jag en kvällspromenad, kände en dragning mot parken så jag gick dit och tittade på ankorna som glatt fångade insekter. Fortsatte mot möllan, ser att det står stora lastbilar där och en massa husvagnar. Hm, undrar vad detta är, kan jag ha qigong här om några veckor tro, eller skall jag finna en ny plats.

Det står cirkus afrika på en vagn. Ett gäng spelar fotboll. Aha, cirkusen är i stan. De har börjat slå ner pålar i marken där tältet skall stå. Står på avstånd och bevittnar. Känner att jag skall ta mig närmare. Minns när jag som liten ofta var på besök på cirkus. Jag älskade atmosfären och jag och en kompis hängde en hel del med de Marockanska arbetarna, minns att vi vid ett tillfälle fick komma in en av vagnarna och fick varsen dekal, den har jag kvar i källaren. Det finns en speciell frihet i cirkusen, för mig är det så.

Jag närmar mig och får syn på - kameler ! 4 st som släpps ut i en hage. Går ännu lite närmare när jag ser en elefant i en vagn. Jag stannar till, dörren är öppen, en tvärslå över så den kan inte ta sig ut. Den står och vaggar sida till sida- som om den dansar. Den är gigantisk, det står en elefant till med rumpan ut, den sticker ut sin snabel genom en lucka för att nosa på världen. Jag blir kvar läänge länge, några kommer förbi och gör som jag stannar till, det är inte varje dag du får se kameler och elefanter på kvällspromenaden !

Känner doften av sågspån, jag andas djupt in och fylls upp av en värme och glädje i hela kroppen. Då minns jag - gåvan jag fick för ett tag sedan - i en meditation - gåvan av min inre flicka som fanns i en film jag skulle se - hon sträckte ut handen och gav mig en näve sågspån från cirkusen ! Wao ! Jag går hemåt med sprittande steg och känner mig fri.

Dröm eller verklighet ?!

Drömde inatt om att jag hade extraordinär healingkapacitet, jag var med min andliga familj på något hotell i något annat land. Jag såg färggranna tulpaner med ansikten i, i mängder, som slokade och var på väg att dö. ( undrar vad tulpaner står för ? skall höra om någon har stjärnögas bok ) Jag helade dom så de fick nytt liv. En i familjen som är Reiki healer var med och mätte min kraft som var stor. Jag minns att jag kunde dra sjukdomar ur människor. I drömmen känner jag i min kropp där jag ligger i sängen att det är något som är annorlunda - alltså fysiskt i mig - samtidigt som jag drömmer.

Jag vaknar, ligger en stund och går sedan upp. Kikar ut efter månen, ser dess sken dolt bakom husen och molnen. Tänder ett ljus där jag brukar sitta och meditera, känner att jag skall ställa mig och träna qigong i vardagsrummet där jag nyss kikat ut mot månen. När jag tränar upplever jag att något är annorlunda. Jag kan inte sätta ord på det - det bara känns.

Sätter mig sedan i meditationsrummet, får en impuls att dra ett kort. Det blir två, det första jag får upp är:

You are a Powerful Lightworker - shit ! tårarna trillar ner för kinden. Texten till detta kort finns inte i boken- det behövs inte heller, säger väl en hel del. Det andra kortet är Shield Yourself. Hm, ja med tanke på vad det var jag gjorde i drömmen så behövs det absolut.

Kommer på att det ju är Wesak helg, som firas första fullmåne helgen i maj. Det är en buddhistisk tradition som jag inte firat tidigare- knappt vetat om - som firar Buddhas födelsedag. För några är det också ett märke för hans upplysning och död. 

Shit igen ! Vad är det jag varit med om egentligen. När jag stod och tränade kom tanken på att arrangera healingresor för människor utan pengar, att söka pengar till det nånstans ifrån. Oj oj, vilken start på denna veckan. Snart är det dags för morgonsamling med alla pilgrimsvandrarna, sedan massage och energy healing money lunch. Puh, så bra att jag tatt mig ledigt tre dagar. Det verkar behövas mer än jag anade.

Det oväntade kan bringa gåvor

Häromdagen var jag påväg till affären för att hämta ut ett paket. Jag var just i färd med att hitta en parkering till min cykel när jag får syn på en reklamaffisch. Den fick mig att tvärnita, det var som om världen stannade upp och att det bara fanns jag och bilden. Affischen var väldigt ren och avskalad från onödiga ting. En bild och en kort text. Jag liksom sögs in i bilden med 3 egyptiska figurer. Ett ögonblick senare får jag syn på texten " Jag är inte rädd för mörkret ". Jag tar in texten i mig och tankarna hinner virvla runt en runda över vad det kan vara reklam för: utställning, galleri, muséum ... när mina blickar ser ordet - Kent. Märker att jag hajar till och blir lite förvånad, det känner jag ju igen, det är en rockgrupp. Jag har ingen tidigare anknytning till den här gruppen, mer än att jag har hört namnet och säkert också några låtar på radion. Jag släpper affischen och går vidare in i affären.

Jag är med och pilgrimsvandrar över nätet med Själaglad http://sjalaglad.blogspot.se/ och halvsju varje morgon samlas vi för att landa tillsammans. Några dagar efter affischhändelsen, som jag lagt åt sidan, vaknar jag med orden "Hos dig är jag trygg, hos dig är jag underbar". I morgonmeditationen  ( här kan du lyssna http://instantteleseminar.com/?eventID=29110314 ) leds vi in i oss själva och vrider upp vårt inre ljus till att till slut omfamna hela världen. 

Jag ser framför mig en helt magisk bild av ett par änglavingar som sveper sig om jordklotet som en öm moders famn. Jag får se alla vapen ramla av jorden, alla krig och hårda ord likaså. Himlens tårar hjälper till att rena jordklotet och alla oss som lever på vår planet. Det är en fin stund. Kärleken sveper om mig. Orden från i morse kommer tillbaka " Hos dig är jag trygg, hos dig är jag underbar " wao - det är magiskt. Den raden är som beställd. Det är ju precis det jag fått uppleva denna morgon. 

Efter meditationen dyker tanken på affischen från häromdagen upp, jag följer den impulsen och går ut på nätet för att hitta den. Ja, där är den, den är lika underbar och tilldragande.



 Jag är inte rädd för mörkret - Kent.


Finner helt underbara Kent texter med budskap till världen känns det som. Iallafall har det ett tydligt till mig.
Läs bara här:

Tänk om det finns en bortglömd väg
som ingen gått på långa år
Den kanske leder oss till vattnen
Till ringarna på vattnet
Till en underjordisk stad


Glömda vener och artärer
Dolda tunnlar under arkaden
Några av oss har varit där
men vi har glömt hur vi kom dit
Vi saknar koderna och nycklarna
som krävs för att ta sig tillbaka
in in in…
In i ljuset


Lämna lamporna på
Släck inte ljusen
Lämna lamporna på
Släck inte ljusen
Lämna lamporna på
Släck inte ljusen än


Lämna lamporna på
Släck inte ljusen
Lämna lamporna på
Släck inte ljusen
Lämna lamporna på
Släck inte ljusen
Lämna lamporna på
Släck inte ljusen än
Lämna lamporna på

Jag gör en utgrävning av Atlantis
Mina fingrar djupt i jorden
Jag har Kina under min nagel
Om 300 år eller dagar
kanske vi hittar glömda vägar
kanske leder dom till skogen

Några av oss har varit där
men vi har glömt hur vi kom dit
Vi har bilder i tusental
men inte längre något minne
av vad som krävs för att ta sig tillbaka
in in in…

In i ljuset

Lämna lamporna på
Släck inte ljusen
Lämna lamporna på
Släck inte ljusen
Lämna lamporna på

Släck inte ljusen än
Lämna lamporna på
Släck inte ljusen
Lämna lamporna på
Släck inte ljusen
Lämna lamporna på

Släck inte ljusen
Lämna lamporna på
Släck inte ljusen än
Lämna lamporna på

Några av oss hittar dit en gång
men förstår inte vad vi ser
Några av oss hittar dit en gång
sen aldrig aldrig mer
in in in…
In i ljuset

Släck inte ljusen
Lämna lamporna på
Släck inte ljusen
Lämna lamporna på
Släck inte ljusen
Lämna lamporna på

Släck inte ljusen än
Lämna lamporna på
Släck inte ljusen
Lämna lamporna på
Släck inte ljusen

Lämna lamporna på
Släck inte ljusen
Lämna lamporna på
Släck inte ljusen än
Lämna lamporna på

Text från låten Tänd på med Kent

Kanske är det dags att gå på rock konsert ! Ser att de är ute på turné. Det var evigheter sedan.

Ett är iallafall säkert och det är att det gäller att vara öppen för allt som sker.

Magiska möten kan ske på de mest oväntade sätt i de mest oväntade former.

Tack för att jag var öppen och kunde ta emot.

Upptäcktsfärd

Håller ett äpple i min hand, tar en tugga. Bestämmer mig för att gå en runda. Tar på den gula regnrocken och gummistövlar för det småduggar ute.

Går över grässlätten, stannar till lite då och då för att ta in naturens underbara färger. Ser blommorna som vilar ihopkrupna i gräsmattan i väntan på att solens strålar skall locka fram deras skönhet. Lyssnar på fåglarna som tillsammans sjunger en välkomstdrill till dagens ära. Ser fåren som är ute i hagen. Bestämmer mig för att ta mig lite närmare dom. Så jag går rakt över stycket, respektfullt träder jag in i mullens svarta land. Mina fötter känner av det näringsrika mjuka underlaget och de sjunker ner en bit i jorden. Här är det nyplöjt med fåror redo för sådd. Jorden laddar för att bli befruktad med årets säd.

När jag närmar mig fåren stannar jag till och tar in det jag ser. I gräset ligger det lammungar och väntar på sina mammor som betar längre bort. Någon av dom får syn på mig, som på en given signal vänder de alla om och alarmet utlyses. Plötsligt är jag fiende/fara i min gula regnrock. Jag viftar med fredsflaggan men det hjälper inte. Jag är på deras territorium och jag har kommit för nära. Jag avviker snabbt från platsen och går bort från dom, men skadan är redan skedd. Flocken bräker och rusar tillbaka till tryggheten, upp för backen och in i ladan. Någon stannar till och kikar åt mitt håll. Det är som om de säger till varann -Kom nu, skynda dig, det är inte säkert där ute. Akta dig för gula faran ! -

Jag blir lite nedstämd. Det var ju inte min mening att skrämmas. Jag försökte rätta till skadan direkt, men det hjälpte inte. Jag hade trätt över en osynlig gräns. Jag som trodde att jag var respektfull. Det visade sig vara precis tvärtom. Hela flocken skenar iväg hem till säkerheten. Jag fortsätter min vandring in i en dunge, ut på den lilla vägen. Jag vänder mig om, nu står bonden och kikar efter vad som skrämt hans flock. Jag vill skrika FÖRLÅT ! till honom, DET VAR INTE MENINGEN. JAG ÄR INTE FARLIG. eller är jag det ?

Påväg tillbaka till stugan tänker jag att jo det kan nog vara så att någon som går sin egen väg kan upplevas precis så, som farlig. Någon man måste passa sig för. Jag känner av hur det är att vara annorlunda, att sticka ut genom att följa sin egen lust. Jag kan också känna energin av alla andra som fått utstå samma sak som jag just upplevt, fast där det varit människor involverade. Människor som inte kan, vill förstå andra människor som inte är som dom.

Att jag kan vara provocerande för att jag betraktar på avstånd utan att säga något, att jag följer min egen väg och kanske inte agerar som vanligt längre. Att jag blivit bränd förr för detta. Att bli sedd som någon konstig typ. Fast det är ju inte mina business. Hur andra väljer att se på mig är deras sak, inte min. Jag väljer att fortsätta utforska lusten till livet och tar del av insikterna längs vägen. Följer mina impulser och ser vad som som vill hända påvägen.

Nästa gång skall jag kanske gå utan min gula regnjacka och stanna på ännu längre avstånd. Tack fåren för att ni var mina lärare idag.

Födelse

Lördag den 25 februari pånyttföddes jag. Värkarna startade vid 11.00 och 12.45 var hon ute. Wictoria Stjärnöga. Jag har längre undrat över att folk byter namn. Vad skall det vara bra för ? Nu förstår jag. Eller rättare sagt nu känner jag. För det var det jag gjorde - i hela kroppen - att Wictoria Stjärnöga var född.

Processen dit har varit igång ett bra tag. Nånstans förrförra året kände jag en dragning åt att använda mitt andra namn Wictoria. Jag började med att skriva ett W när jag målade. Jag startade denna bloggen. Jag har gått och fått energicoaching och vid de tillfällena sagt mitt fulla namn - min coach nämnde vid ett tillfälle att namnet Wictoria stack ut energimässigt. Jag hade inte berättat om målningarna och bloggen. Så något speciellt har det varit med namnet Wictoria.

Namnet stjärnöga kom till mig från samma coach när jag fyllde år. För några månader sedan såg hon ett stjärnljus i mina ögon. När jag kom hem den dagen hade jag fått ett bokpaket med posten som jag missat att avboka. När jag öppnade paketet möts jag av ett blått omslag med stjärnor på.
Jag har en dragning åt stjärnorna, har en känsla av att jag kommer från Plejaderna. Tycker mycket om att sitta under stjärnorna och tanka energi, det är en väldigt speciell känsla.

Häromnatten vaknade jag klarvaken 4.30. Fick en impuls att sätta mig vid datorn. ( På senaste tiden har jag följt dessa impulser och de har alltid gett utdelning. ) På min FB sida ser jag ett inlägg från en Shamandam jag gillar. Det handlar om en ceremoni för " the new moon despacho" för februari. ( hade ingen aning om vad det innebar, det bara kändes så rätt, så jag följde med på denna nattliga resa )

Det handlar om "Sacred Feminine and Sacred Masculine. We ceremonially offer our intentions to bring Sacred Union to heart and mind and plant the seeds of self love so our actions may be informed from our deep knowing and our life may shape itself from the deepest expressions of our heart. "

Whohoo, vilken kraft det var i detta !

Här följer bönen och en länk till en underbar tacksamhets meditation för kroppen som jag också gjorde. (jag tolkar despacho som en slags mandala gjort av delar från växt o djurriket )

Thank you,
Thank you,
Thank you,
Great Spirit.
We stand humbly before you
as your sons and daughters
to plant the seeds of self love
under the dark of Mama Killa,
Grandmother Moon.
Teach us the ways of the heart.
Guide our Sacred Masculine and Sacred Feminine
to balance and unity from within.
May the clarity of an awakened mind
merge with the intelligence of our emotional waters
to inform our actions from our deepest knowings.
May we be of fearless service with a tender heart
in this time of walking upon Pachamama.

AHO!

http://soundcloud.com/karen-chrappa/attitude-of-gratitude

Dagen efter är jag på Gudinnekväll och i meditationen dyker det upp en indiantipi och en örn. Jag får en stor bukett med vit salvia och en stor gammal väl använd gryta. Jag skall rena mig och omgivningarna.

Morgonen därpå är jag på meditationsträff, hela jag är fylld av en energi som jag inte riktigt kan härbärgera, det känns som om jag vibrerar på en ny slags frekvens. Hjärtat slår nästan sönder bröstkorgen på mig. Rörelserna är yviga som på en unghund som inte lärt sig använda sina stora tassar utan brakar in i allt runt omkring. I meditationen kommer en stor kvinnlig drake till oss alla. Draken tar oss med på en färd både ner i moder jord och upp i himlen. Jag följer hennes andning, vi sitter tillsammans i hennes buk, vi är ett med henne. Jag blir drakens käft och jag sprutar eld omkring mig. När jag flugit med henne ett tag landar vi. Jag rullar ihop mig som en liten kattunge i en korg. Regnet strilar över mig, det känns svalkande och skönt. Andningen avtar. Mina hjärtslag saktar ner och bultandet upphör. Jag går ner i ett slags viloläge. Det känns skönt. Jag tänker på sagan om pojken och draken. Pojken som blir vän med draken som brännt ner hela stan. Han kan ju bara inte kontrollera sin eld - än. Precis så känner jag mig - som om jag sitter i en ny kropp som jag inte kan sköta spakarna till - än.

2 dagar senare är jag ute i naturen i min kolonistuga, jag sitter och kikar på FB i min telefon då jag upptäcker att en vän jag kontaktat tackat ja till att bli min vän, detta utlöser en flod av tårar som väller upp och över i mina ögon, det känns övermäktigt. Jag kan inte hålla emot denna starka känsloflod. Jag låter den svämma över. Jag får stöd av min andliga familj som jag har kontakt med via FB.

Jag sluter mina ögon, känner hennes andning, andas iiiin med henne, andas uuuut med henne. Det är nu jag skall lära mig bemästra hennes kraft. Andas iiiiiin med henne. Andas uuuuut med henne. De andra flyger bredvid mig och likt barnmorskor säger dom till mig att fokusera på andningen. Andas iiiiin med henne. Andas uuuuuutmed henne.
Jag följer värkarna som kommer och går. Puh. Andas med. In och ut. Vinden är min mor.

Så plötsligt blir allt kavlugnt, värkarna upphör liksom tårarna. Jag fyller mig med varmt härligt solljus från hjässan och ner i hela kroppen. Då stiger hon fram likt en prinsessa ur drakens boning. Wictoria Stjärnljus -Hon är i hela mig, jag är fylld av styrka som inte med ord kan beskrivas. Nu förstår jag ! Det gamla skall raseras och det nya träda fram.