Häromdagen sorterade jag ute lite papper och annat från bokhyllan. Hittade då boken "
Fem personer du möter i himlen " av Mitch Albom, som jag tänkte ge till loppiset. När jag höll boken i min hand mindes jag att jag tyckt om att läsa den. Bestämde mig för att läsa om den innan den fick nytt liv på loppisen. Jag ville se vad det var jag tyckte om med boken.
Sagt och gjort, jag läste ut boken i ett sträck.
Den handlar om Eddíe, en gammal krigsveteran som arbetar som vaktmästare på ett nöjesfält. Han har i sina egna ögon, levt ett fullkomligt meningslöst och ointressant liv. På sin åttiotreårsdag omkommer han i en tragisk olycka - han offrar sitt liv för att rädda en liten flicka.
Eddie vaknar upp i livet efter detta. Där inser han att himlen inte är någon slutstation, utan en plats där man får möta 5 personer, 5 personer som på olika sätt kan förklara för Eddie varför hans liv blev som det blev.
Boken startar så här
"Den här är berättelsen om en man som heter Eddie och den börjar med slutet. Det kan verka konstigt att börja med slutet, men när något slutar är det alltid något annat som tar vid. Vi vet ibland bara inte vad "
Den första personen Eddie möter är den Blå mannen, av honom får han lära sig att ingenting sker av en slump. Att alla är sammankopplade med alla, att det inte går att skilja ett liv från ett annat, lika lite som det går att skilja en vindfläkt från vinden. Det visar sig att den blå mannen körde av vägen och dog när han väjde för Eddies boll, som när Eddie var liten flög ut på vägen.
Den blå mannen säger också att inget liv är bortkastat, det enda som är bortkastat är den tid folk sitter och tror att de är ensamma.
De övriga 4 personerna Eddie möter ger honom liknande visdomsord.
I slutet på boken sitter Eddie och väntar på en plats som kallas Stjärnornas estrad. En plats där han har ett minne. Platsen och minnet har han själv valt. Han väntar på att få dela med sig av sin del av himlens hemlighet, nämligen att vi alla påverkar andra som i sin tur påverkar någon annan och även om världen kan verka full av historier så hör de egentligen till en och samma berättelse.
Han väntar på flickan som han räddade den där dagen då han själv kom till himlen.
Boken är lika underbar att läsa även denna gång. Den får mig att fundera på vad som kan hända när vi dör och vad som är meningen med att vi finns till.
Mitt minne av boken har jag kvar och jag väljer att i detta livet ge någon annan möjligheten att få ta del av Eddies och himlens hemlighet, genom att skänka boken till loppiset.
Visst är det så att vi påverkar varann, i ett evigt kretslopp.
