Tvättstugevisdom

Jag har nyss upplevt följande i tvättstugan: jag ser en tjej som tvättar i stugan bredvid som har en snygg kofta, jag tänker tanken - skall jag säga det till henne ?, nej - jag hejdar mig. Stoppar in tvätt i tumlaren, ser henne igen, och koftan - den är väldigt snygg, svart och extra kvinnlig med en liten volang nertill, ganska lång. ( svart färg, kvinnlig form = nytt för mig att lägga märke till ) Jo, jag säger det till henne - Vilken söt kofta -hon tar ur hörlurar ur öronen - Va sa du - Vilken söt kofta du har! Tack säger hon och sedan kommer det en hel radda snabba ord ur hennes mun om att hon haft den länge, köpt på ditt och datt, att den är nopprig blablabla... ur min mun kommer det utan att jag hinner tänka efter - Du behöver bara säga Tack ! hon tystnar och säger tack igen, stillar sig lite. Jag säger den är fin, syns inte om den har noppror. Lämnar henne sedan med sin tvätt. På väg upp tänker jag - vad var det jag sa egentligen - inte det att koftan var söt utan att jag stoppar henne och säger Du behöver bara säga tack ! Utan att jag hinner reagera . Tvättstugevisdom eller dumdristigt ? Det kändes helt rätt för mig och jag sa det från hjärtat. ♥